Intervju med en av våra många kunder
Eli är ett figurerat namn, då kunden i denna intervju hålls anonym.
En av våra kunder beskriver hur han tycker tänker kring sin assistans. I denna intervju kallar vi honom för Eli men i verkligheten heter han något annat.
Elis berättelse:
Eli berättar att han föddes med en ärftlig muskelsjukdom. Det var först när han var 16 år gammal som han och familjen fick vetskap om sjukdomen i samband med att hans ena syskon insjuknat. Han beskriver att i tonåren fungerade kroppen som den skulle, han kunde träna på gymmet och bygga muskler. När han gjorde lumpen upptäcktes det att kroppen inte längre fungerade som den skulle och han fick avbryta tidigare än planerat.
Efter lumpen återvände Eli en kortare period till arbetet men blev efter några månader sjukskriven från arbetet eftersom kroppen inte orkade med. Arbetet och sysslorna på gården har alltid varit viktiga och inneburit mycket kroppsarbete. Eli har alltid haft ett stort intresse av maskiner och att bygga ihop tekniska lösningar. Han beskriver själv en stor kunskap och skicklighet inom området. Innan Eli fyllt 30 blev han sjukpensionär. Läkarna ansåg att han var så pass sjuk att han inte skulle kunna återgå till arbete. Eli beskriver att när han nu tänker tillbaks på den tiden var han i stort sett frisk då jämfört med nu. Han upplever att läkarna överdrev hans svårigheter och han menar att han kunde utföra mycket vid den tiden. Att bli sjukpensionär var ett tufft besked och påverkade måendet negativt.
Eli beskriver att han hatar att be om hjälp och han skötte gården och hemmets sysslor på egen hand så länge det bara gick. Sista åren fick Eli dammsuga på knä eftersom han inte hade tillräcklig balans för att göra det stående. Eftersom han blivit så pass mycket sämre i kroppen Eli till sist det svåra beslutet att ansöka om hjälp i form av assistans. Till en början handlade det om stöttning att utföra praktiska saker i hemmet. Assistansen har succesivt utökats och idag behöver Eli stöttning och hjälp med allt, dygnets alla timmar. Eli beskriver att han är helt klar i huvudet och det är viktigt att han får sina insatser på det sätt han annars hade gjort. Han försöker instruera assistenterna hur de ska hjälpa honom så att det blir på det sätt han önskar. Detta blir enklare när en assistent arbetat länge hos honom, det tar tid att lära känna och kunna läsa av situationen. Eli beskriver att det inte alltid blir så som han skulle önska det. Han beskriver hur svårt det är att be en assistent om hjälp med saker som Eli vet sedan innan att assistenten inte kan, som assistenten aldrig gjort förut. Det krävs tid och tålamod att lära upp assistenterna så att de kan hjälpa Eli med det han behöver på det sätt han vill ha det.
Eli beskriver under samtalet: ”Jag har alltid varit en ”ensamvarg” och jag har alltid hatat att be om hjälp. Förstå då hur det är att nu behöva hjälp med allt, att ha assistenter här dygnet runt.”
Elis syn på Carelli som assistansbolag och på assistansen i stort.
Eli har varit kund hos Carelli i många år. Eli valde under en period att anlita ett stort assistansbolag med förhoppning om att de på grund av sin storlek lättare skulle kunna hitta assistenter som är mer erfarna och utbildade. Eli bytte ganska snart tillbaka till Carelli eftersom det andra bolaget hade svårare att hitta personal och det inte fungerade bra med dem.
Eli får frågan om vad som är viktigt hos en områdeschef, alltså den person som ansvarar för kundens assistans och kundens assistenter. Eli svarar att det är viktigt att personen har empati, att personen förstår vad han säger och att områdeschefen är medveten om att det är Eli som är expert på hur han vill ha det. En områdeschef får inte tro att han/hon vet bäst. En detalj som är viktig för Eli är att i förväg få veta schemat, så att han kan ställa in sig mentalt på vem som ska komma. Eli beskriver att han anpassar sig och sina aktiviteter beroende på vem som ska arbeta med honom. Han vet att vissa assistenter har lättare för vissa arbetsuppgifter än andra och det innebär naturligt att Eli anpassar sig efter det. Eli är medveten om att han inte ska behöva anpassa sig men menar att det är en verklighet och han är ok med det.
Eli beskriver under samtalet att assistansen är nödvändig för honom så att han kan leva sitt liv. Han har dock en del synpunkter på förutsättningarna, han beskriver att personlig assistans är ett underskattat yrke som både är underbetalt och som inte heller har en yrkesutbildning. Detta gör det svårare att hitta bra personal som stannar kvar. Eli önskar att det gick att ändra på men funderar på om beslutsfattarna är för långt ifrån assistansen för att kunna göra en förändring.
Eli delar med sig av sina utmaningar i att ha assistans
Erfarenheter bakåt kan göra det svårt att lita på andra i en sådan hög grad som krävs inom assistansen. Eli beskriver att han är helt i händerna på assistenterna och att det är viktigt för honom att kunna lita på sina assistenter. En sådan tillit tar tid att skapa men är helt nödvändig för att kunna känna sig trygg.
Eli beskriver hur viktigt det är att hans assistenter förstår honom och vad han säger. Han beskriver att personkemin är jätteviktig när en person ska komma in i ens hem och leva så nära varandra. ”Man är uppe i varann hela dagen”.
Som en jämförelse så nämner Eli att man väljer sina vänner man ska umgås med men sina assistenter väljer man inte på det sättet. Det finns tyvärr för få som vill arbeta inom yrket och det gör det svårare att hitta personal som man behöver.
Eli beskriver en skillnad, mellan omsorg inom vården och personlig assistans. Inom många yrken bland annat inom vården uppmuntras personalen att tänka friare och att hitta nya arbetssätt. Som personlig assistent hos en person som vet hur han/hon vill ha det och som kan uttrycka det ska man inte skapa egna rutiner och arbetssätt utan det är kunden som bestämmer hur det ska göras. Eli tror att många som arbetar både inom vård och personlig assistans kan ha svårt att se skillnaden och att uppdraget som personlig assistans har mindre likheter med vården än många tror. Det är viktigt att chef kan beskriva vad arbetet kommer att innebära. Eli beskriver att när han har ett gäng assistenter som arbetat ett längre tag och de skapat ett team så fungerar det väldigt bra i vardagen.
Eli beskriver att vissa situationer från vardagen är utmanande och kan göra honom irriterad. Han vill inte behöva känna så men beskriver exempelvis.
En vinterdag så ber han assistenten att de ska göra upp en eld i kaminen. Assistenten svarar ”vi gör det senare”.
Utifrån Elis beskrivning av situationen är det tydligt att Eli upplever att han tas ifrån rätten att bestämma om hur han vill leva sitt liv. Hade han inte behövt assistansen hade han gjort en brasa och det hade inte varit något mer med det. Men nu är det som om någon annan styr eller beslutar om hur hans vardag ska se ut.
Kunskap och förståelse för andra
I samtalet med Eli bekräftar han bilden av en person som är viljestark och driftig, en person som reder sig själv och som under åren byggt upp en stor kompetens inom många områden. Många saker kan han inte längre göra på grund av sin sjukdom, även fast han har assistans. Andra saker är möjliga, just tack vare assistansen. Den största utmaningen som Eli beskriver är just detta med att ha personer i sitt hem dygnet runt även fast man som person egentligen mår som bäst när man får vara för sig själv.
Eftersom vi anser att det är viktigt att få ta del av andras livssituationer och att det leder till en ökad empati och medmänsklighet så har vi sammanställt vårt samtal med Eli. Eli har läst igenom innehållet och samtycker till att vi delar det med er.
Läs gärna mer om personlig assistans.
Du kan alltid kontakta oss!